Vad ska jag göra med dig, gumman? :/
Ikväll på kvällsrundan så gick jag & Ebba mot stan, inte in i stan dock. Vi gick förbi en pizzeria som ligger vid ett bostadsområde, där var det lugnt o stilla. Men det tyckte inte Ebba ... hon började resa ragg och krypa längs backen. Vad kan hon ha hört? Jag gick på som vanligt, gjorde ingen affär av det. Vi kom till bron, mycket bilar. Tre lastbilar passerade, Ebba kröp längs backen och drog i vansinne. Det såg ut som om hon bara skulle vilja försvinna från jordens yta. Där går jag, helt som vanligt. Ebba märker aldrig det. Matte är inte rädd men Ebba bryr sig inte ... Vi kom till rödljusen vid OKQ8, Ebba blev rädd för ljudet vid övergångsstället som 'ljuder' då man får gå över gatan. Jag råkar gå på ett brunnslock som låter, Ebba blir rädd. Gick förbi Djupskolavan och grönområdet där, Ebba spanar platt efter eventuella lastbilar på vägen där uppe. Lite lugnare då vi kommer till ett bostadsområde. Vi vänder och går hem. Bron går lättare denna gång då hon får gå längs broräcket, alltså på innersidan. Kommer till pizzerian, Ebba spänner sig. Går förbi campingen, några hundar skäller på Ebba som spänner sig och flåsar stressat. På tre minuter är vi äntligen hemma, matte är ledsen och gråter.
Vad ska jag göra, är rådlös. Jag verkligen hatar våra koppelpromenader (då vi går runt bostadsområden där hon inte kan vara lös) och det slutar alltid med att jag är ledsen då vi kommer hem. Ebba har bara varit rädd, nervös, stressad och platt. Enda gångerna det är kul att gå med Ebba är då man går i obebyggt område, typ skogen, där hon kan vara lös och springa som hon vill.
Det är inte bara promenaderna som är jobbiga, hon skäller inomhus vid varje ljud hon hör (andra grannar, knak i huset, då det kommer någon, osv). Visst, en hund får varna men jag vill inte att min hund ska trycka fram nervösa skall som aldrig slutar. Säger vi åt henne fortsätter hon. Är vi tysta fortsätter hon.
Ebba har en sån enorm ljudrädsla och hon vet vilka saker som kan låta och skramla.
Jag har en tung sten i bröstet som aldrig slutar göra sig påmind. Jag funderar allvarligt på att låta min älskade första hund somna in men samtidigt gör det så ont. Hon tittar på mig som om hon vet. Sommaren låter jag vara till fundering och till hösten tar jag beslutet ... det tunga beslutet. Jag är en kämpe men så länge som jag kämpat med Ebba vet jag inte om jag orkar längre.
Det gör ont, så ont ... :'(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men vad sorgligt och hemskt att läsa det du skrivit :-( trodde inte att det var så illa! Jag hade nog deppat ihop och känt mej helt maktlös om min hund var så rädd!
Fan vilken otur vi haft med våra första hundar... Det är bara tragiskt och sorgligt. Vi som älskar våra hundar så. Usch.. Dimon blir mer och mer tunnpälsad igen och runt ögonen är det nästan kalt. Om 5 veckor så ger vi upp om han inte blivit bättre av fodret. Han ska inte behöva klia mer. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på vad som skall och måste ske. Det är så snart... Ännu svårare känns det när Dimon är så glad och lycklig vissa gånger.. men sedan känns dte rätt igen när han ligger och kliar/tuggar/ålar sig och gnyr av klådan.
Går det inte att få hjälp av någon angående Ebbas rädslor? Eller känns det helt kört?
Ja men klart du borde ta hjälp av någon hundkunnig person typ någon hundinstruktör eller någe liknande! Hon är ju inte sjuk på något sätt och hon har all chans i världen att bli bättre :-)
Fråga den där uppfödaren om hon vill hjälpa, annars finns dte ju många fler där man minst anar ;-) Bara att leta upp någon och berätta om ert problem.
Förstår att det känns tungt när det är så hopplöst på era koppelpromenader. Men det går säkerligen att få bukt på problemet :-)
Kram på er
Usch vad trist.. vet inte riktigt hur man ska göra. Egentlkigen borde man ju skilja dem åt så mycket det går om Ebba skrämmer valpen med sin nervositet. Är dte inomhus hon gör så? Försök hitta någon somn kan hjälpa fort. Du kanske kan börja med att ringa den där tjejen du skulle köpa valp från? Något måste ju göras snabbt verkar det som! Så du inte får två hundar med samma beteende :-(
Skicka en kommentar