Är nyss hemkommen från min och Ebbas promenad. Den innehöll mest koppelgående i stan och bullrande bilar men även en snutt boxerrace innan hemgång.
Är så frustrerad och arg så jag måste skriva av mig här.
Vi gick först till centrum och satte oss på en bänk för Ebba skulle få vara passiv ett tag och bara iaktta. Satt där i ca 20 min. Sedan gick vi vidare, genom stan och passerade busstationen. En buss skulle avgå och det tyckte jag var perfekt för Ebba att vara med om - för bussen kör genom en passage där en bom hissas upp (som låter!). Ebba började hoppa och studsa och vred sig lös ur selen och sprang iväg! Hon kom tillbaka då jag ropade men till saken hörde att hon fick sätta sig och jag fick leta en del av selen som försvann. Nedrans ... hittade den tillslut o vi fortsatte gå.
Nu gick vi lite utanför stan och var påväg till isen där Ebba skulle få avsluta allt ståhej med att springa lös. Vi gick förbi ombyggnationer och där bullrade det lite grand, de flesta av byggarna var nog på lunch.
Väl lös på isen så kommer det en människa o går, jag ser att Ebba är intresserad. Jag säger bestämt NEJ och sedan STANNA då hon driver lite för långt. Men hon STANNAR inte så jag får frispel och vrålar ngt i stil med 'vad i helvete' och Ebba rusar förbi mig i sann boxerrace-anda. Hon gör så då hon vet att jag är arg. Sedan fortsatte vi gå, jag gjorde ingen stor affär av det (som man inte heller bör göra ...).
Men jag blir SÅ ARG!! Varför är hon såhär? Hon brukar lyda så jäkla bra och vet vad nej och stanna betyder! Kan det vara för mycket stimulans i stan som gjorde henne 'döv'?
Tycker också det är svinjobbigt att hon är så rädd för allt. Precis ALLT. Borde inte spökåldern vara över nu? Hon är 20 månader gammal! Vartenda ljud är värt att bli rädd för. Hur ska man få henne trygg i sig själv och med mig?
Vad bedrövad man känner sig. Får gå ännu mer i stan och vara på bullriga platser och helst bara sitta ned. Måste också ha vanligt halsband på henne då hon tar sig ur selen. Men jag gillar inte halsband då vi går långt, obekvämt för Ebba då jag måste stanna till ibland då hon drar.
Över till annat;
Fick bilderna på töserna igår ... Alla tre är lika fina så det spelar ingen roll vem det blir! "Bara" sju veckor kvar ...
Jag ska börja tidigt med skruttan, miljöträning och vanlig träning. Först ska hon bli trygg hos oss men sedan börjar läran för livet. Jag vill inte ha en 'Ebba-hund' igen :/. En boxer ska vara trygg i sig själv.
torsdag, mars 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar