Igår på långprommisen möter jag o Ebba en ung schäfer o dennes matte. Direkt hon ser oss rycker hon först hunden med strypet, sedan trycker hon ned baken på den och ler ett sadistiskt leende. Jag säger då det ... Vad är det med hussar o mattar till schäfrar, rottisar, dobermanns o andra 'tuffa' hundar? Tror de att bara för att hunden ser tuff ut så måste de trycka ner dem till max? Ebba ser ju ganska tuff ut (om än lite töntig ;D) men så fort jag bara höjer rösten åt henne så blir hon så liten, så liten. Så det undviker jag! Men just att rycka i strypet o trycka ned baken på en hund, vad lär den sig? Jo, att hundmöten är otrevliga!
Blir så elak :(.
Nu ska jag o Bruden ut med min jobbarkompis o hennes Kelpie, vi ska långt åt skogen så de får springa bäst de vill :).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar